I den brännande hettan i den lilla nordafrikanska byn går kvinnorna på de slippriga stenarna till källan, för att hämta vatten. De bär de tunga hinkarna i ok över axlarna. Många gravida kvinnor har ramlat och fått missfall på den slipprigt hala, steniga vägen till och från källan.

Varför har ingen vattenledning dragits till byn frågar sig Leila, när hon av beskriven anledning mister sitt ofödda barn. Traditionen bjuder, att kvinnorna hämtar vatten, försörjer familjen med plockad ved, sköter familjen och passar upp männen.

Leila är upprorisk och likt kvinnornas kärleksstrejk i Aristophanes "Lysistrata" utlyser hon nu en kärleksstrejk, i syfte att få till stånd en vattenledning till byn.

Leila är gift med byns lärare Sami och paret älskar passionerat varandra. Sami stöttar sin hustru, men båda drabbas dock hårt av upproret. Färgsprakande, välspelad, välgjord och berörande.